Musik i mina öron
Har vart på en promenad, hört på nysommarens musik.. Den sommaren som började så bra, allt skulle bli så underbart, jag fick min första riktiga semester.. Massor planerat, men ja hade så fel, alla hade så fel! Sommar 2011.. Hur jävla fel kan man ha? Allting är så fruktansvärt.. Allt är så jävla orättvist!! Allt påminner om dej! När nåt positivt händer tänker ja att det skulle du få uppleva, allt negativt som händer är det Guds fel, varför valde han dej? Varför måste han välja nån? Om han måste välja, kunde han inte välja nån som lider, som verkligen vill bli vald? Du ville inte bli vald, vi vill ha dej kvar! Hur står man ut? Hur blir man hel?
Om jag nu känner så här, hur känner då mina <3 ?? Känner mig så fruktansvärt självisk när ja tycker synd om mig själv, får man vara självisk i allt detta? När ja vet att jag inte var den som stod dig allra allra närmast!
Förr trodde ja på ödet, vilket öde? Att allt har en mening! Men frågan är vilken mening hade nu allt detta?
Har allt jag gjort och kommer göra någon mening, mitt beteende, handlingar? I sådant fall vill jag veta vart det leder?
Mitt hjärta blöder, ja blöder inuti!
You are still missing
Du har aldrig och kommer aldrig vara självisk, du är bland de mest godartade och genomsnällaste msk jag känner, du får känna hur mycket sorg du vill, din sorg är min och när det blir som jobbigast och tygnst så finns jag alltid här och kan bära dej genom dom svåraste stegen. Alltid! Massa kärlek din Frida achel
