❤
Det är farligt att vara ensam hemma om kvällarna!
Man får alltid för sej att göra någonting olämpligt för stunden, nu ska igentligen sova för längesen men fastnade i eventen som gjorts för att hedra Davids minne.. I en timme skrollade jag och läste minsta lilla kommentar som gjorts! Tårarna har långt ifrån slutat rinna ner för kinden varje kväll fastän dagarna går! Jag kan inte förstå, jag vill inte förstå! Ingen vill, det är så många som saknar dig så enormt hjärtat! Varför kom just denna dag till dig? Vilket mörker..
❤
Tänk att man kan fastna i tankar, tänk hur mycket man kan sakna en person, tänk så mycket du gett till världen men vad mycket mer du kunnat att ge.. så oerhört jävla orättvist livet är, vad är livet igentligen? Man kan inte ta på det, men det kan man göra med en kropp, tänk om du fortfarande lever kvar utan en kropp, går det? För ibland kan jag känna din närhet, precis som nu!
Min kropp vill inte somna, jag bara tänker och tänker! Vrider och vänder saker ut och in, det hjälper inte!
När jag tänker så finns det fortfarande ett hopp, men längst innerst inne i mitt medvetna jag så vet jag att det inte går att hoppas! Jag kommer aldrig att få le med dej igen!