hjärtat slår en extra slag

Vi hade länge bestämt att vi skulle åka och shoppa på denna fredag, jag och amanda hade skrivit shoppingslista bla. bikini, sommarklänningar och mycket småplock.. taggade till tusen!
Elin ringde dagen före och frågade om hon fick följa med, självklart fick hon det :)
gick upp 7.30 för att komma iväg så tidigt som möjligt
fick ett sms: Hej! Skulle du till Örebro idag?
Jag: Hej, vi åker till karlstad istället..
D : Ok när?
hade bråttom så ja glömde svara på smset!
hämtade upp Elin kl 8 och strax efter amanda och då var vi påväg till Karlstad!
solen sken och vi var sugna på att bränna massor med pengar.
jag hittade årets bikini, fina klänningar och amanda hittade allt som hon skulle, hela dagen var pefekt!
vi pratade om hur allt kunde vara så perfekt, livet leker.. sen sa vi att nåt måste ju bara hända för så här bra kunde det ju inte bara gå med våran otur.
när ja gick in på en affär så ringde det i min telefon, hej, ja kommer och lägger in erat hallgolv idag! Nej svarade jag, jag är inte hemma.. -jo, jag går in, har ni något nyckel ute så lägger ja in golvet så det blir klart!
jag insisterade att jag skulle klippa och slinga sofia och att vi inte hade någon nyckel ute så vi skulle ta det på Söndag istället, vi bestämde att vi skulle ta och lägga in golvet, spela minigolf och sen plocka upp poolen för att ta ett bad på kvällen! Jag ljög, vi hade en nyckel ute!
det var dagen då vår älskade David togs ifrån oss....
när vi påväg hem ringde issa och frågade om hon kunde få lite hjälp att få ner en lampa,
hon var påväg att flytta ifrån skagersvik, självklart sa ja och släppte av amanda och Elin!
när ja stod på soffbordet och mekade med den enormt stora lampan så ringde det i min telefon,
mamma svarade, det var johan som var påväg till Åland med killarna, han hade fått ett samtal från Jörgen, Jörgen hade åkt på mariestadsvägen och kört förbi en olycka strax utanför Otterbäcken han tyckte det såg ut som Eva och Johans nya bil.. han hade sett mej tillsammans med David onsdagen innan.
när ja fick höra detta så tänkte ja att han kommer bli av med körkortet och tyckte så fruktansvärt synd om honom, jag ringde till David men det var upptaget.. tänkte för mig själv att han måste ha pratat med SOS men ja ringde igen, inget svar... en olustig känsla kom i min kropp och ringde därför till Eva. -Hej Eva, berättade allt vad johan hade sagt till mamma, att han tyckte det såg ut som deras bil.. hon drog en djup suck och sa att dom var vid ribbingsfors och skulle därför åka dit och kolla! skönt tänkte ja!
vi blev klara med lampan och jag åkte hem till simons gränd och släppte av alla mina påsar från dagens shopping..
gick ut på altan för att ringa till amanda, berättade om samtalet ja hade fått, så ringde mamma under tiden så ja bad amanda vänta i luren..
M: kom till blåbärsvägen Jonna..
J: vad är det som har hänt? är de David? lever han?
M: Kom hit Jonna, jag har pratat med pappa (som hade brandjouren och var på plats)
J: lever han?
M: vi vet inte..
jag får iväg ett sms till sofia som snart skulle komma för att bli fixad i sitt hår, där det står att det har hänt nåt men ja hör av mej senare..
när ja väl kommer till blåbärsvägen så är issa och mamma hemma och bara går runt och runt i huset..
J:vet ni något? kan ni inte ringa till pappa igen?
mamma ringer till pappa igen.. jag och issa står och lyssnar på samtalet..
M: Roger, du måste berätta, lever David? med en darrande röst (pappa visste inte riktigt hur han skulle svara, han har ju tystnadsplikt) men kom väl på att det gäller kanske inte i dessa lägen..
P: Nej Lena, han lever inte..
efter dom orden så minns jag bara att jag låg på golvet på mammas sida av sängen och skriker så högt ja någonsin kunnat skrika, tårarna forsar ut, jag slår och bankar i sängen MED ANSIKTET NER I SÄNGEN, skriker VARFÖR VARFÖR? DAVID, KOM TILLBAKA!
fick tag på telefonen och ringer till johan, får bara fram skrik, -han är död.. Johan uppfattar inte, han tror att ja ringer och skrattar.. Issa får tag på telen och förklarar, ja fick inte fram ett ljud! Isabell lugnar ner mej, hon säger att vi ska åka och hämta Ann och Ulf.. mamma åker till bergsgatan för att möta upp Frida, våran stackars Frida.. hur mår hon när vi mår såhär?
vad såg Eva och Johan egentligen, det var ju jag som ringde dit dom?
när vi kommer till A och U så sätter sej U i bilen och frågar om det är sant.. Issa Kör bilen, och svarar att det är sant! Vart hon fick dom krafterna ifrån vet jag inte, jag satt helt apatiskt hela bilfärden!
nu skulle vi åka och hämta upp farmor till Frida och David, hon sätter sig i mamma och anns bil..
vi bestämde att vi skulle åka ner till mormors stuga, där skulle hela släkten samlas!
U ringer till Pauline och Olivia.. jag hör bara gråt i baksätet!
när vi kommer fram till mormors stuga så hade mormor sagt till Ann och mamma :vad roligt att ni kommer!
sen hör jag bara ett skrik, det längsta skriken jag någonsin kommer att höra.. mamma vinkar in oss!
nu är det bara att se henne i ögonen, i det ögonblicket när man får reda på en sådan hemsk händelse, det är just då det är så otroligt hemskt att se någon i ögonen!
hela släkten kom från karlstad karlskoga skövde.. tårar i mängder, kramar..
prästen kom, jag fick sitta och berätta hur allting gått till timmarna innan!
dagen efter får vi åka till kapellet, för att hålla David i handen för sista gången <3
ta ett långt farfäl, jag minns när vi skulle gå in genom dörren tvärvände jag och tappade kontrollen, föll ihop och skrek igen, mamma höll i mej och sa att jag inte behövde göra detta.. men jag ville, jag ville vara nära honom, känna din hud.. få en slags bekräftelse! ja ville aldrig släppa dej!
White Angel Wings

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0